Text och foto: Anders Modig

Diamantfeber

Diamanter har förtrollat människan i över tretusen år. Lustjakt tittar närmare på hantverket och handeln med de glittrande stenarna som reflekterar ljus likt en daggdroppe träffad av solens första strålar.

Utan tvekan drar den stadiga handen en svart tuschlinje som visar hur den valnötsstora, lätt gultonade genomskinliga stenen skall sågas. Linjens sträckning konfirmeras genom en 3d-skanning i datorn, som dock bara är ett extra hjälpmedel. När det gäller diamanter anses den mänskliga kunskapen säkrare, även när det är mycket som står på spel.
   – Det här är den största stenen vi har hemma just nu. 125 karat, vilket blir ungefär 65 när den är färdigslipad. Den blir i färdigt skick värd minst 2,5 miljoner, säger Eli Cohen, delägare av diamantföretaget Krochmal & Cohen i centrala Johannesburg.
   – Rand? undrar jag försiktigt när han räcker mig den oslipade stenen som känns förvånansvärt sträv.
   – Nej, dollar naturligtvis, svarar han utan att blinka.
   De fem säkerhetsdörrarna vi passerat för att komma in i slipfabrikens hjärta känns inte längre som ett utslag av överdriven rånarparanoia.

Stenar för miljarder
Innan diamanterna kommer till industrilokalen med den anonyma, lätt slitna fasaden för att sågas, formas och slipas har de sorterats efter form, storlek, färg och renhet 50 mil västerut vid De Beers högkvarter i Kimberley. En dammig småstad ute på slätten som är högkvarter för Sydafrikas diamantindustri.
   – Hur mycket jag vill ha för den där stenen? Den kan du få, pojkarna har hittat flera sådana vid floden, sade fru Erasmus till sin förbipasserande gäst som tackade och tog emot.
   Året var 1866, och stenen ingen mindre än den ovärderliga Eureka, en av de första stora (drygt 20 carat) diamanterna som hittades av en vit människa i södra Afrika. Inom några år kom lycksökare från hela världen till Kimberley för att leta de förföriska sammanpressade kolbitarna som genom vulkanutbrott för sisådär 90 miljoner år sedan sköts upp mot ytan.
   1888 bildades De Beers Consolidated Mines som köpte upp de flesta fyndigheterna i Kimberley. Idag har de gruvor i fyra länder, bryter cirka 45 miljoner carat årligen och är världsledande i den globala diamanthandeln som omsätter drygt 50 miljarder dollar per år. Det låter mycket, men faktum är att alla diamanter som någonsin hittats skulle få plats i en enda långtradare.

Carat eller karat?
En carat är en viktenhet på 0,20 gram som hämtat sitt namn från carobfrukten. Förr i tiden användes nämligen carobfrön när man vägde diamanter. Carat skall alltså inte förväxlas med karat som är ett värde för guldets renhetsgrad där 24 karat guld helt enkelt är rent guld.
   Det som bestämmer priset på en diamant är de fyra C-na: carat, cut, clarity och colour. Det vill säga, vikt, slipning, klarhet och färg. Diamanter finns i alla färger och den mest sällsynta är röd.
   Priser anges i internationella prislistor grundade på den så kallade Rapaport Diamond Report. Kom dock ihåg att prislistorna inte innehåller uppgifter om själva slipningen, en konstart som utvecklats sedan 1300-talet. Slipningen kräver sin yrkesman; en perfekt diamant kan se ut som en glasbit om den har en undermålig fasettering. Men ett väl utfört jobb får diamanten att glittra likt en daggdroppe som träffas av solens första strålar.
   Diamanter större än en halv carat – i briljantform cirka 4 millimeter i diameter – bör åtföljas av ett certifikat som anger bland annat de fyra C:na. Dessutom bör du fråga efter ett intyg på att den är en non-conflict diamond. Sistnämnda innebär att den har sålts under ärliga förhållanden och inte har fyllt någon lokal krigsherres fickor med dödsbringande dollars.
   – Det enklaste sättet att se om en diamant är äkta är att gnida den på ett sandpapper. Är det en diamant händer ingenting. Men om det är exempelvis en bergkristall eller en zirkon repas den, säger Stockholmsbaserade juveleraren Raimund Schäffler.
   Eftersom diamant är 58 gånger hårdare än något annat naturligt mineral kan du bara slipa diamant med – diamant. Tro dock inte på myten att du kan göra ett äkthetstest genom att slå på en diamant med en sten. Tack vare sin kristalliska uppbyggnad har den sköra punkter och kan splittras.

Ny design för gamla stenar
Vartannat år utlyser Diamond Trading Company tävlingen Shining Light Awards för sydafrikanska designer. Senast var temat ”Naturals”, och av 750 förslag tillverkades en kollektion med 15 spektakulära mer eller mindre bärbara smycken som i skrivande stund turnerar jorden runt. Av de 15 utsågs Nonhlanhla (uttalas Nonklankla) Dubazanas örhängen i skålat trä med blixtar späckade med sammanlagt 510 diamanter till vinnare av en internationell jury.
Kollektionen är ett modernt exempel på dessa stenar som förtrollat människan i drygt 3000 år. Grekerna trodde att diamanter var gudars tårar. Romarna trodde att de var skärvor från himlavalvets stjärnor. I Indien trodde man att de skyddade bäraren mot såväl tjuvar som sjukdomar. Marilyn Monroe gjorde dem till en kvinnas bästa vän och dagens hip-hopstjärnor kan inte få nog av vad de kallar bling-bling. Drömmen om evig skönhet går vidare.

3 vanliga diamantslipningar:
En diamant genomgår tre huvudsteg för att få sin slutgiltiga form: sågning (alternativt klyvning eller laserskärning), bruteing (formning) och fasettslipning. En process på 100-200 timmar för en 1-carats-sten som i briljantslipning är cirka 6 millimeter i diameter.

Briljantslipning: Klassisk rund diamant med 57 facetter

Smaragdslipning: Rektangulär sten med långa fasetter, vilket kräver en sten av hög kvalitet.

Princesslipning: En fyrkantig sten med stort antal fasetter som gnistrar med nästan samma lyster som en briljant. Förlåtande form för stenar med lite lägre kvalitet.

Källa: www.thediamondbuyingguide.com